Varför sätter vi mål?

Publicerat av mikaelakollstedt den

Januari och nystart och själv älskar jag känslan av nytt år. Egentligen kan vi ju välja att starta om vilken dag på som helst på året men jag brukar använda den här tiden till att reflektera och skriva kring hur jag vill att det närmaste året ska utvecklas. Jag funderar kring vem jag vill vara och så sätter jag mål i några olika kategorier. Men jag brukar också fundera över varför jag vill åt ett visst håll och se över vilka värderingar jag har. När jag har landat i mitt varför och i mina värderingar är det mycket enklare för mig att sätta mål och jag vet även att jag då kommer att ta mig åt det hållet jag verkligen vill åt i min utveckling. Ett håll där mina mål är förankrade i mina värderingar och i mitt varför.

Det skrivs ju mycket om detta med att sätta mål vid den här tiden på året. Vissa förespråkar att sätta mål för att då öka chanserna att nå dit och på så sätt kunna skapa ett drömliv medan andra blir stressade och känner press av mål.

Jag är en av de personerna som gärna sätter mål. Men ibland kan jag tycka att vi sätter mål av fel anledningar. Att vi ofta strävar efter materiella ting eller att klättra i karriären och att vi då sätter mål kopplat till det utan att det egentligen är förankrat i vår person. Eller att vi gör långa att göra listor med mål som ska bockas av utav lite oklar anledning. Kanske beror detta på att vi inte har landat i vad som faktiskt är vi och att vi inte vet vårat varför, våra innersta drivkrafter, och att vi inte känner till våra värderingar. För det är ju egentligen ganska enkelt att sträva uppåt och efter mer. Det finns också ganska självklara motivatorer bakom detta (den nya bilen tex). Men vad händer med oss den dagen vi når de där målen? Jo, oftast inte så mycket. Utan vi sätter nya mål. Mer konsumtion och högre positioner. Vi kan inte vila i detta läge utan vi får svårt att bli nöjda och vi behöver ständigt mer.

Om vi nu i stället skulle stanna upp, vad skulle vi känna då? Tomhet kanske? Men kanske ändå en början till något mer äkta. Där du kan känna in vad som är du “egentligen”. Kanske finns det en drivkraft att få göra skillnad? Att få bidra? Att få växa som människa? Att få ha mer samtal och relationer på djupet? Att få tid för reflektion? Att få landa och bara vara?

Och sen. När du vet det där. När du vet vad du egentligen vill. Är det inte enklare att sätta mål då? Vad sägs om att sätta mål på hur mycket skillnad du gjort för andra? Eller sätta mål på hur många djupa relationer du vill ha? Eller mål på hur din medkänsla för andra har ökat? Det kanske kan vara något!

Och som jag skrivit i ett tidigare inlägg om framgång. Framgång kommer inte när vi strävar efter den. Den är bara en biprodukt av ditt engagemang i en sak som är större än dig själv, eller i engagemanget till en annan människa. Så vad sägs om att sätta mål som leder dig till en sådan typ av framgång. En framgång från djupet, en framgång som är du!

Kategorier: Okategoriserade

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *