Är minimalismen lite för snäv?

Publicerat av mikaelakollstedt den

Så skönt att vara igång igen och skriva lite efter ett par turbulenta månader rent privat, jag har saknat att formulera tankar i huvudet och sedan föra över de i skrift. De som har läst mina andra inlägg och på min hemsida har nog inte missat att jag är har tagit till mig mycket av minimalismen och jag lever mycket efter det tankesättet idag. Det har jag såklart inte alltid gjort utan jag upptäckte minimalismen för bara några år sedan. Som med allt nytt jag läser om och tar till mig gick jag lite “all in” kan man säga. En polett trillade ner och jag förstod att även om det finns fördelar med att äga saker så finns det även nackdelar. Och att nackdelar i ägandet kan innebära allt från att behöva bo större till att behöva hantera och förvara prylar. Jag rensade bort ganska mycket då i den vevan och vi valde att ha det ganska så spartanskt hemma med enbart fåtalet inredningsprylar och inga extra möbler. De vibbar jag fick av minimalismen under den här tiden var att man skulle ha lite prylar i sitt hem, få men tydliga intressen, man skulle baka eget bröd, vara ute i skogen på helgerna, inte resa så mycket (om det inte var till skogen), laga mat på bönor och linser, bo så litet som möjligt och dejta varandra hemma med en smoothie från Lidl när barnen somnat.

Mycket i detta var såklart bra, men vi gick lite för långt i början och fick sen landa i något som kändes mer som oss. Där vi landade var någonstans mitt emellan Marie Kondo och det där äldre paret i en stor villa med källare och alla verktyg man kan tänkas behöva under en livstid. Eller kanske inte mitt emellan utan långt mycket mer åt Marie Kondo-hållet. Men i alla fall så gjorde vi vår egen grej av detta.

Dock om jag ska vara helt ärlig så är det inte rensandet av prylar som är det viktiga jag tagit med mig från minimalismen. Utan det är framförallt förhållningssättet och då framförallt förhållningssättet till tid som jag har tagit med mig. Jag har börjat se tid (i stället för pengar) som min främsta valuta att handla i och jag har börjat ta beslut mycket mer utefter det. Det har gjort att jag har kunnat ta en del andra typer av beslut än vad jag gjorde tidigare. Och det sättet att tänka har egentligen påverkat alla delar av mitt liv. Det har påverkat hur jag ser på min relation, på vänner, boende, barn, intressen, egen utveckling resor och jobb. Att börja berätta om hur jag har gjort detta skulle nog ta lite lång tid och kan få bli ett eller fler egna inlägg. Men vart vill jag komma med detta?

Jo, jag tror att det finns en tendens till att minimalismen är lite för snäv. Att man inte behöver älska att vara i skogen för att kunna kalla sig för minimalist. Utan att man kanske kan få älska att resa, shoppa och gå på krogen och ändå kalla sig för minimalist. För att man har gjort ett aktivt val kring sina åtaganden och vart man väljer att lägga sin tid och sina pengar. Att det räcker med att förstå att man inte kan göra allt hela tiden utan att man måste välja och att det är det aktiva valet och tanken bakom de val man gör som är kärnan i minimalismen. Att det är förståelsen för att man inte kan få allt hela tiden. Och att man då får välja skogen om man vill, men att man också kan välja en ny handväska från Louis Vuitton i stället för att betala av på sitt bolån. Jag undrar om det kanske kan vara så att de minimalister jag har följt och som har inspirerat mig väldigt mycket har råkat ha de där skogs-profilerna och att man inte alls behöver vara så man ska vara för att få kalla sig för minimalist. I så fall kan jag nog även jag kalla mig för minimalist. Eller kräver minimalismen att man är lite av en naturälskande snåljåp? I så fall kanske vi behöver att en ny ism växer fram. Essensialismen! För där får man ha märkesväskor, i alla fall enligt mig.

Kategorier: Okategoriserade

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *